Inom sjukvården används det latinska ordet ulcus istället för magsår. Ulcus ventriculi är sår i magsäcken (ventriculus) och ulcus duodeni är sår i tolvfingertarmen (duodenum).
Hos friska personer finns det en balans mellan skyddande och skadliga faktorer i magsäcken och duodenum, så att slemhinnan klarar att hålla sig frisk och hel. Vid ulcus rubbas den här balansen och slemhinnorna klarar inte längre att skydda sig mot de skadliga faktorerna som magsyra och pepsin. Det gör så att slemhinnan skadas och det bildas sår, ulcus.
Det är i huvudsak två orsaker till rubbningen i slemhinnebalansen: den ena är användning av läkemedel som tillhör gruppen NSAID. Vanliga exempel är diklofenak (Voltaren) och ibuprofen (Ipren). Den andra orsaken är infektion av bakterien Helicobacter pylori. De flesta patienter med magsår är asymtomatiska, de har alltså inga symtom. De som får symtom från magsåret upplever smärta eller obehag överst i buken, det vi kallar för dyspepsi. Utöver det kan patienten bli illamående och kräkas.
För att ställa diagnosen görs en kameraundersökning av magsäcken och duodenum (gastroskopi). Med gastroskopi kan vi se magsåret och ta prover från slemhinnan för att leta efter infektion av bakterien H. pylori.
Behandlingen går ut på att återställa balansen i slemhinnan. Då är det tre saker som är viktiga:
1. Behandla eventuell H. pylori-infektion
2. Sätt ut behandling med läkemedel som tillhör gruppen NSAID
3. Ge syradämpande läkemedel
