Chock är ett fruktat och relativt vanligt förekommande tillstånd på sjukhus och under ambulanstransport.
Det finns fyra internationellt etablerade huvudkategorier av chock. De vanligaste specifika tillstånden under varje huvudkategori nämns inom parentes:
Kardiogen chock – "pumpsvikt"
(akut koronart syndrom, arytmi, kardiomyopati och klaffsjukdom)Obstruktiv chock – "fysisk obstruktion eller blodpropp"
(lungemboli, ventilpneumothorax och hjärttamponad)Distributiv chock – "dilatation av och läckage från blodkärl"
(septisk chock, anafylaktisk chock, inflammatorisk chock (SIRS) och neurogen chock)Hypovolemisk chock – "volymförlust"
(blodförlust, trauma, brännskador och extrem dehydrering)
Gemensamt för alla huvudkategorier är otillräcklig blodcirkulation för att möta kroppens behov av syre. När cellerna inte får sitt syrebehov täckt (hypoxi) ansamlas mjölksyra (acidos som indirekt kan mätas med en blodgasanalys genom förhöjt laktat) och det uppstår även en systemisk immunreaktion (cytokinstorm). Utan snabb behandling av utlösande orsak leder detta till en dödlig spiral med multiorgansvikt och död.
Det krävs målinriktad behandling mot den utlösande orsaken, och chockbehandling kommer därför skilja sig avsevärt för de olika huvudtyperna av chock. För de flesta patienterna kommer det oavsett vara aktuellt med syrgasbehandling och intravenös vätska, och eventuellt användning av vasopressorer och blodtransfusion.
