Tillståndet är vanligt, i synnerhet på sjukhus där patienter ofta har venkateter. Venkateter är nämligen tillsammans med varicer (åderbråck) den största riskfaktorn för att utveckla tromboflebit. Ibland förekommer förkortningen SVT för tromboflebit, från engelska “superficial vein thrombosis” som betyder ytlig ventrombos.
Tillståndet ger milda symtom och fynd som smärta, rodnad och svullnad från området där tromben sitter.
Diagnosen ställs utifrån anamnes och fynd, inklusive riskfaktorer som venkateter och varicer. I tveksamma fall så kan ett ultraljud av venen snabbt bekräfta diagnosen.
Bland komplikationer är det utveckling av djup ventrombos (DVT) man är mest bekymrad för. Utveckling av DVT är lyckligtvis väldigt ovanligt och inträffar bara när den ytliga ventrombosen är stor och sitter i närheten av en stor, djup ven.
Den viktigaste behandlingen är att eliminera den utlösande orsaken (om det är möjligt). Då tänker man främst på att ta bort venkateter, och det är i stort sett den enda behandlingen som är nödvändig.
Har patienten smärta kan man lindra besvären med smärtstillande läkemedel eller med kompressionsstrumpor. I särskilda fall kan det vara nödvändigt att förebygga utveckling av djup ventrombos med läkemedel.
Prognosen vid tromboflebit är mycket god. Tillståndet är i de flesta fall helt ofarligt och går snabbt över utan behandling.
