Definitionsmässigt hör subaraknoidalblödning till stroke, men eftersom tillståndet har andra symtom och behandling än stroke brukar vi prata om det som en separat sjukdom. I Sverige drabbas ca 1000 personer varje år, och dödligheten är hög.
Det klassiska symtomet för subaraknoidalblödning är en väldigt intensiv och akut huvudvärk. Det kallas ofta av patienterna som "den värsta huvudvärk jag har upplevt". Många patienter kommer också att ha nedsatt medvetande. Det kan vara allt från förvirring till koma. Verktyget vi använder för att beskriva och övervaka medvetandet är Glasgow Coma Scala (GCS) eller RLS. Eftersom hjärnhinnorna är påverkade kommer patienter som är vakna ofta att klaga på stelhet i nacken, ljuskänslighet, illamående och kräkningar.
Vi misstänker diagnosen utifrån sjukdomshistoria och fynd, men en slutlig diagnos får vi oftast med en CT-undersökning av huvudet. För att se om blödningen beror på en aneurysm (utbuktning av en artär) kommer kontrastvätska att ges samtidigt som CT-bilderna tas för att lättare se aneurysmet. I vissa fall ser vi inte blödningen på CT-bilder. Diagnosen kan även ställas genom att man undersöker patientens ryggmärgsvätska och hittar tecken på blod i den.
Subaraknoidalblödning är ett akut medicinskt tillstånd som kräver akut behandling på sjukhus. Att säkra ABC för patienten, det vill säga säkra luftvägar, andning och cirkulation, är första prioritet och görs snabbt. Dessutom ska läkemedel ges för att minska risken för nya blödningar och förhindra vasokonstriktion i hjärnan. Både nya blödningar och vasokonstriktion är befarade komplikationer av subaraknoidalblödning. Ytterligare behandling av subaraknoidalblödning är komplicerad och kommer att variera beroende på patientens tillstånd. Om blödningen beror på en aneurysm kommer neurokirurgisk behandling att vara den viktigaste behandlingen vi kan erbjuda.
